"Saxat" ur tidningsrecensioner:
Sommarteater som imponerar

"Här myllrar ett imponerande 1600-tals parisikt folkliv"

"Det är ett imponerande projekt och sommarteaterns verksamhet som man följer med spänning. Intressantast dock i föreställningen är nog den roll man tilldelat folket, pöbeln, den anonyma maskerade oberäkneliga massa som i karnevalsyra då och då myllrar in på scenen. I förbifarten hissar dom upp vedhuggaren Scanarelle som ställföre-trädare överhet i en stolpe, men det är samma pöbel som med dödsmasker (?) och i någon sorts CCCCCCCCCCCCC
rituell

sexuellt anstruken rituell dans tillslut upphöjer Scanarelle, bedragaren, till social värdighet och ställning, ett svartsynt inlägg kring de sociala rörelsernas psykologi och mekanik som platsar bra i nyhögerns 80-tal men som jag anser bör förtydligas för att inte bli reaktionärt."

"I Varje fall tycker jag att de bitvis sofistikerade regilösningarna och ansatserna till folklig burlesk som finns här och som ju är rätt givna, går på kollisionskurs mot varandra och resultatet blir i hög grad pastischformövning."

Björn Samuelsson Aftonbladet

 
Spektakel i Södertälje

"Magnus Bergquist har knåpat ihop Le Spectacle av fyra Moliérepjäser. Innan paus består grundstomen av "Den inbillade sjuke" och efter densamma "Läkaren mot sin vilja". Anledningen till bearbetningen är att man vill skriva för ensemblens förutsättningar samt att skapa tillräckligt många roller åt Sommar-teaterns blandning av professionella och amatörer."

"Regissören Roland Klockare har kon-centrerat sig på folkliga scener i commedia dell´Artestil. Insprängt i hand-lingen finns karnevalsscener där människor i djurmasker, apor och fåglar, representerar dels våra drifter dels det kommande hotet från 1700-talsets revolutions hopar."

" Ett annat av ensemblens mål är att visa ett politiskt händelseförlopp. Efter att Scanarelle dragit ett par fattiga bönder vid näsan stiger den falske läkaren på makt-stegen. I en rituellt spelad disputationsscen klarar han frågorna genom att på samtliga frågor rekommendera lavemang och åderlåtning. Han blir en av borgar- CCCCCCCCCCCCC

klassens potentater som genom ekonomiska tömningar och åder-låtningar suger ut andra."

"Under 1600-talet härskade regler om tidens, rummets och handlingens enhet. Moliére ansåg sig stå över dessa regler men gjorde det lika lite som vi idag står opåverkade av teatertrender. Le spectacle har hämtat det folkliga spelsättet från Theatre de Soleil; gatulivet, leran, smutsen och intensiteten. Det är historiskt felaktigt att spela Moliére på samma sätt som Shakespeare. Gran Magic Cirkus har bidragit med de absurda överdrifterna och de färgsprakande, sanslösa kostymerna. På Klarateaterns finns scenografins shakespearescen. Eklekticism är i sig inget negativt, påverkar och påverkas gör vi alla. Men det är inte ofta man ser förebilderna så tydligt som i detta fall. Till syvende och sist är det enda som betyder något om resultatet blir god teater. Det har det blivit i Sommarteaterns spektakel."

Lars Ring Stockholms Tidningen
Tisdag 26 juli 1983


 
En yster blandning som
är mycket roande

"Inte bara titeln "Le Spectacle" utan också valet av Moliére som (huvud-saklig) textleverantör för tanken till Ariane Mnouchkine när amatör - proffskollektivet Sommarteatern kallar till premiär på Torekällberget, Södertäljes Skansen. Och visst blåser den franska inspirationens vindar över vad som utspelas i det modifierade Shakespearebygge som man känner igen från Klarateaterns elisa-betanska satsning i Stockholm. Någon-stans måste ju inspirationen komma från om man inte har egna originella iscensättningsuppslag att komma med."

"Vad som av inledningen dansanta arrangemang att döma verkar bli "De löjliga presiöserna" har av manus-författaren stuvats om till en mustig Moliéresatir över hur social rörlighet och (o)moralisk kom-promissvilja går hand i hand..."


O

"Även om Bergquist borde ha betänkt hur publiken skall förstå den kärleksfullt hustrupryglande ved-huggarens plötsligt påkomna, men parodiskt effektfulla kunskaper åt-minstone hur latin låter, utmynnar Bergquist manus i en viss logik i en vältalig slutscen. Här samsas inre avsikt med visuell gestaltning. Regissören Roland Klockare må vara något osjälvständig som gestaltande nytänkare, fantasilös är han inte."

"Även om Sommarteatern frimodigt har lånat arbetsmetod och iscen-sättningsgrepp utifrån imponerar den ansenliga ansträngningen att se på världen med Moliéres ögon samtidigt som man leker med honom i vår tid. Den ystra blandning av sublimt och grovkornigt, av komedisatir och marknadsgyckel, av spelscener och koreografi, roar om inte hejdlöst så tillräckligt och bör kunna leda längre än hit."

Ingemar Björkstén
Svenska Dagbladet
Tillbaka